toppbild

Hältor-allmänt

Det finnas många sätt att beskriva och klassificera hältor. Man talar till exempel ofta om "Bakhälta" respektive "Framhälta". Det är ju lätt för alla att förstå vad som menas. Man kan också dela in hältorna i "Hög hälta" respektive "Låg hälta" men här är indelningen lite luddig. Vissa talar om hög hälta för höft+knä medan andra inbegriper även hasleden och så vidare. Man kan även indela hältorna efter hur de uppstår: Olycksfallshältor (sparkar och vrickningar till exempel) och överbelastningshältor (som vid felaktig skoning, träning på olämpliga underlag osv).

Primär hälta-Sekundär hälta Den bästa indelningen tycker jag är "Primär hälta" respektive "Sekundär hälta". Med detta menas att den primära hältan är där det hela startade och den/de sekundära hältan/hältorna är en följd av den primära. Det kan visserligen vara svårt ibland att säkert säga vilken hälta som är den primära men med dagens fina diagnostiska möjligheter (röntgen och ultraljud) kan man ofta hitta "den äldsta" hältan det vill säga den primära.

Problemet med att hitta primärhältan är att det ofta är den hälta som märks MINST. Hur kan detta vara ? Jo, om hältan började i höger bakknä kommer hästen att avlasta denna led för att minska ömheten. Då kommer hältgraden att minska i denna led. Så småningom kommer dock en annan led att bli överbelastad genom avlastningen av bakknäet. Låt säga att hästen då får ont i höger framkota vilket är en vanlig följd av ett höger bakknä. Nu börjar hälta synas tydligt (framhälta är lättare att se än bakhälta). Ofta kommer hästen till veterinär i detta läge. Eftersom hältan är störst i höger framkota kommer troligen denna led att bli behandlad. Hästen kommer att kännas mycket bättre till en början men snart nog kommer hältan tillbaka. Många känner nog igen detta scenario. Upprepade behandlingar i frambenens nedre delar. Om hältan beror på höger bakknä är det denna led som måste behandlas för att undvika återfall av framhältan. Man får som behandlande veterinär inte nonchalera den lilla hältan som ju kan vara den primära.

Glöm inte återbesöket !! Med konventionell hältdiagnostik är det tyvärr ofta den sekundära (stora) hältan som hittas och behandlas. Här är den stora fördelen med DGA-metoden (se annan länk) som ofta lättare hittar även den primära (lilla) hältan. Den vanligaste gången vid hältutredningar är att man hittar de sekundära (stora) hältorna vid det första veterinärbesöket. Vid återbesöket är det ofta lättare att hitta den primära hältan men det kan ta flera undersökningstillfällen i anspråk att komma till "källan" det vill säga det ställe på hästen där "allt" började. Av detta framgår hur viktigt det är med ÅTERBESÖKEN. En hältutredning utan återbesök är näst intill bortkastad möda. De som oftast blir besvikna på att hältbehandlingen inte fungerade är de som inte kommer på återbesök.